torsdag 13 november 2008

Mandel och blöjor

Nu gör sig bloggen verkligen värt namnet! Puh vilken vecka det har varit. I vanliga fall brukar det vara äldsta sonen som står för dramat men efter en rejäl urladdning i helgen (där han av någon anledning anklagade mig för att ha slarvat bort en legoritning som jag aldrig ens sett) har han varit en riktig ängel.

Elvis mage har spökat i vanlig ordning. Sedan jag tagit bort i princip allt i min egen kost har det blivit märkbart bättre. Massagen som vi gör varje kväll hjälper också otroligt bra. Han fiser och rapar som en hel karl när det sätter igång. Häromkvällen kunde vi inte hålla oss för skratt (förlåt Elvis!) men det kom en rap som lät som om en stor karl svept en öl och la ev en sån riktig kolsyrerap. En motsvarande prutt kom också förra veckan. Tur att man kan ha kul mitt i allt det trötta.

Hans navel är också ett kapitel för sig. Nåt fel gjorde dom när han avnavlades för det blev lixom en bir kvar. Efter några turer så bestämdes det att det skulle knytas om och det är nog ett par veckor sen. När det stygnet trillat bort blev det i alla fall inte bra, så i tisdags hade vi en ny läkartid. Dom plockade fram alla verktyg och grejjer som dom behövde och började fixa. Helt plötsligt lossnade en stor bit från "extrabiten" av naveln och det började blöda rejält. Elvis skrek naturligtvis och jag var alldelses uppriven (även om jag har en förmåga att verka lugn så lovar jag - det var jag inte!). Till sut fick dom på den där trådbiten och vi kunde plåstra om. "Det gör inte ont" försäkrade läkaren. Sköterskan däremot (när doktorn gått) trodde nog att det viss kunde göra ont. Och kvällen blev ännu värre än vanligt och han verkade alldeles öm när jag skulle massera. Stackars Elvis!!

Så igår så ville storebror Neo vara snäll och mata Elvis med en hel sötmandel. På en sekund (och inte vara som man säger, det var en sekund verkligen) lyckades han på nåt obemärkt vis få ner mandeln i skrikande lillebrors mun, och när han började bli röd i ansiktet så undrade jag vad som var fel och lyfte upp honom. Ur munnen med en spya så kom det alltså en hel sötmandel! Orolig som jag är så ringde jag sjukvårdsuplysningen och undrade vad jag skulle göra. Det tog ett tag innan dom fattade att det var en liten 5 veckors bebis som kanske hade svalt några mandlar. Det måste vara ett kul jobb dom har ibland. Det var ingen fara trodde hon, vi skulle bara hålla honom under uppsikt (no kidding!).

Och så veckans bästa. Med lastbil kom det idag 8(!) paket med blöjor till Elvis som bästa Fluffyn har vunnit åt mig!

Just det.. kameran har inget batteri och var är kabeln??? Så inga bilder kanske på ett tag. Ska försöka tigga till mig en kameramobil!

1 kommentar:

PEC sa...

Stackars Elvis. Han har inte haft en lätt början på sitt liv. Att ha så ont, navel problem och så försöker lillebror vara snäll men orsaka mera ont. Stackars liten. Allt med naveln låter läskigt. Jag skulle oxå gråtit med Elvis. Calle när han var 18 månader och hade hög feber trots att han ät penicillin, var de tvugna att köra upp en kateter för att testa urinet och han var ju för liten för att kissa på kommando. Iallafall så som han skrek och jag bölade brevid honom, det var fruktansvärt att höra. Stackars Elvis. Jag hörde att Neo oxå gillar massage :-) De är för roliga. Krama om dem alla tre.