Vårruset!

Bild lånad från varruset.se

Inte så full av förväntan, men med en bra känsla i kroppen kom jag då till Norrköping för att springa Vårruset. Dagen hade varit helt sjuk. Först bebisfika där, efter att jag hade ätit den största muffin jag nånsin sett, Elvis smackade ansiktet rätt in i en IKEA-pall och spräckte överläppen på insidan. Ett stort köttigt sår och extremt mycket blod för en bebismun blev resultatet. Efter det var det nån kvarts paus innan jag skulle vara på utvecklingssamtal på dagis för Neo. Fick höra bara bra saker och vår lilla guldklimp. Stress därifrån till utvecklingssamtal för William. Det var extra spännande eftersom vi skulle få resultaten från Nationella proven. Det hade gått jättebra för William om man utgår från förutsättningarna. Där han inte hade klarat så bra var där lärarna själva kände att dom inte hade jobbat tillräckligt för att barnen skulle klara det. Jag såg på läraren flera gånger att hon tyckte det var sjuka saker som dom skulle klara av.

Efter att det samtalet dragit ut på tiden 45 minuter mer än vad det skulle så rusade jag hem, hämtade Neo från farfar som stod och väntade med Neo (Mange skulle inte hinna hem i tid, så farfar skulle ner och duscha och sen komma tillbaka), lassad in även honom i bilen, åkte och handlade picknick, snabbt hem igen för att byta om, äta lunch (klockan var snart 16,00, blev en tallrik yoghurt), lämna över tre trötta och hungriga barn till en lätt chockad farfar och sen äntligen iväg.

Det dröjde tills vi var ute på motorvägen tills jag kunde andas igen. Innan vi var där hämtade jag Sofia och hennes lilla dotter, lämnade dottern hos dotterns farmor, handlade säkerhetsnålar och sen i väg. Skulle även hämta ett batteri på Bauhaus åt Mamma och Sune för det hade dom missat att man skulle göra när dom handlade en borrmaskin där förre helgen. Sen snurrade två virriga tjejer in i Norrköpings City för att hitta var vi skulle vara. GPSen hade inte funnits nån tid till att fixa så det blev gammal hederlig karta. Det gick sådär. Efter lite tur och ganska mycket fnitter hittade vi en jättebra plats så nära det gick att komma. Klockan var då strax innan start så det enda vi hann var att kissa och knyta skorna.

Vi startade i tredje stargrupp som hette "jogga snabbt". Skrattade gott åt det ett tag med tanke på min helt uteblivna löpträning. Efter ca 800 meter kändes det som om jag skulle dö, efter en km var det helt ok. Då bestämde jag mig för att ta ett beslut om att gå eller inte gå vid två kilometer. Spejade efter skyltar och tyckte nästa kilometer var jättelång. När skylten äntligen kom så stod det 4 kilometer på den! Då kunde jag ju inte vara en looser och sluta springa. Men hjälp, det tog verkligen emot när vi kom upp på Drottninggatan och skulle springa i svagt uppförslut och på kullersten. Men efter det kom det snart ett mål och jäklar vad bra det kändes, jag hade sprungit hela vägen och på 10 minuter bättre än vad jag siktade på. Så himla supernöjd.

Nu har vi redan siktat in oss på tjejmilen i slutet av augusti och sen Lidingöloppet i oktober som är 1,5 mil. Jag som inte ens gillar att springa tycker att det här är riktigt kul!